måndag 5 december 2011

London Chess Classic – rond 2

Magnus Carlsen pressades hårt av Luke McShane. Foto: John Saunders

MATTI SVENN:
Det var fyra mycket intressanta partier med hård kamp i rond 2, precis som i rond 1, som vi fick följa på webben. Hoppas det håller i sig.

Först färdiga var Nigel Short-Vladimir Kramnik, och man kan lugnt säga att Short inte hade en av sina bättre dagar på jobbet. Efter en slapp öppningsbehandling som vit i Spanskt, där han undvek Kramniks älsklingsvariant Berlinförsvaret, kastade han sig plötsligt i drag 13 huvudstupa in i svarts inre med en löpare. Det straffade sig hårt.

Nigel Short - Vladimir Kramnik
Spanskt (C48)
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 Sf6 4.Sc3
Short hade ingen lust att spela mot Kramniks berlinmur: 4.0-0 Sxe4 5.d4 Sd6 6.Lxc6 dxc6 7.dxe5 Sf5 8.Dxd8+ Kxd8. Han sökte därför en annan typställning mot sin mardrömsmotståndare, som han endast har besegrat vid ett tillfälle för 13 14 år sedan.
4...Sd4 5.Sxd4 exd4 6.e5 dxc3 7.exf6 Dxf6 8.dxc3 Lc5 9.De2+ De6 10.0-0 0-0 11.Df3 d6 12.Lg5 Df5 13.Le7?
Uj, uj, uj. Ett på den här nivån, får man väl lov att säga, grovt förbiseende. Vit var nu tvungen att erkänna att hans öppningsspel inte givit mycket. Med 13.Dxf5 Lxf5 14.Ld3 är det lika spel.
13...Dxf3 14.gxf3


14...a6!
Mellandraget som Short missade. Svart står bra även efter 14...Lh3 15.Lxf8 Lxf1 16.Lxd6 Lxb5 17.Lxc5 Lc6 trots minusbonde. Med den säkra utjämningsvarianten blir därför 13.Le7? än mer ett mysterium.
15.La4
Den vita svartfältslöparen har stora problem att komma hem efter 15.Lxf8 axb5 16.Le7 f6 men vit skulle trots allt ha varit konsekvent. Löparen är inte helt förlorad efter 17.Tfe1 Lf5 18.Te2 Kf7 19.Tae1. Short försöker istället rättfärdiga sitt spel med taktiska trix. Hade han fått spela om partiet hade han alla gånger nu i stället gjort 15.Ld3 och försökt överleva efter t.ex. 15...Te8 16.Tfe1 Lh3. Eller varför inte med det direkta 15.b4, t.ex. 15...axb5 16.bxc5 Te8 17.cxd6 även om vits bondeformation inte direkt är nåt att jubla över efter t.ex. 17...Ld7.
15...b5 16.b4?!
Eller det obehagliga försöket 16.Lxf8 bxa4 17.Le7 f6 18.Tfe1 Ld7. Obehagligt därför att man inte vet om löparen kommer hem.
16...Te8!
Inte 16...bxa4 17.Lxf8 Lb6 18.Le7 f6 19.c4!.
17.Tfe1 Lb6 18.Lb3 Lb7 19.Kg2


19...d5!!
Härligt! Plötsligt får vit spela med den andra löparen inspärrad på b3 resten av partiet. Datorn föreslår 19...a5 som visserligen vinner bonde efter 20.a3 axb4 21.cxb4 Ld4, men med Kramniks drag spelar han i praktiken med merpjäs. Vilket förstås i längden är värt mycket mer. Hurra för det mänskliga tänkandet! Med fin slutspelsteknik avgör Kramnik nu partiet relativt enkelt. Först ska tornen bytas, sen tränger kungen in i ställningen efter drag som f6, g5, g4 o.s.v.
20.Te5 c6 21.Tae1 Lc7 22.T5e2 Lc8 23.a4 Ld7 24.Lh4 Txe2 25.Txe2 Te8 26.Txe8+ Lxe8 27.Lg3 Ld8 28.Le5 f6 29.Lb8 Lg6 30.axb5 axb5 31.Kf1 Kf7 32.Ke2 Ke6 33.Ke3 Lb6+ 34.Ke2 Lh5 35.La2 g5 36.Lb3 f5 37.La2 f4 38.Lb3 Kf5 39.Ld6 g4 40.Kf1 g3 41.fxg3 fxg3 42.Lxg3 Lxf3 43.La2 Le3 44.uppg.


Short hade ingen lust att plågas mer. På 44.Lf2 följer 44...Lxf2 45.Kxf2 Kf4 46.Lb3 Le4 47.Ke2 Kg4 48.Kf2 Kh3 49.Kg1 h5 med vinst, eller om vit behåller löparna kan svart attackera h-bonden exempelvis så här: 44.Lb3 Kg4 45.Lc7 h5 46.Ld6 Kh3 47.Lc7 h4 48.Ld6 Lg2+ 49.Ke2 Lg1.

Luke McShane - Magnus Carlsen ½-½
Magnus Carlsen var riktigt illa ute mot Luke McShane. Redan i öppningen, som svart runt drag 12, började han använda mycket tid och det märktes att han inte riktigt trivdes i ställningen.
På senare tid har Magnus spelat Breyervarianten rätt regelbundet som svart i Spanskt men nu testade han i stället det skarpa:
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 Sf6 5.O-O b5!? 6.Lb3 Lc5!? men efter 7.c3 d6 8.a4 Tb8 9.d4 Lb6 10.axb5 axb5 11.Dd3 O-O 12.Lg5 föll han i djupa tankar. Och efter 12...h6 13.Dxf6 14.Dxb5 tog och behöll Luke merbonden och var sedan snubblande nära en ny seger mot Magnus (han slog honom i förra årets Londonturnering). I andra tidsnödens 60:e drag släppte McShane in Carlsens dam i ställningen, vilket räckte för att världsettan skulle hålla partiet. Man måste spela bra ända in i kaklet för att slå Magnus, så är det bara.

Hikaru Nakamura - Levon Aronian 1-0
Precis som i Talturneringen härförledes blev öppningen dem emellan avbytesvarianten i Damgambit: 1.d4 d5 2.c4 e6 3.Sc3 Le7 4.cxd5 exd5 5.Lf4 c6 6.e3 Lf5, men nu avvek Nakamura och spelade 7.Sge2 istället för 7.g4. Det såg ut som Aronian även denna gång kom bra ut ur öppningen. Med ett kvalitetsoffer såg det till och med ut som han stod bättre ett tag. Nakamura försvarade sig dock bra och spelade sedan starkt i tidsnöden mellan drag 35-40 och skaffade sig ett övertag där som han förvaltade till seger.

David Howell - Michael Adams ½-½
Adams fick för bondeoffret i det avböjda Marshallangreppet i Spanskt, terräng och löparpar som kompensation mot Howell.
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 Sf6 5.O-O Le7 6.Te1 b5 7.Lb3 O-O 8.h3 Lb7 9.d3 d5 10.exd5 Sxd5 11.Sxe5 Sd4 12.Ld2 c5 13.Sc3 Sxb3 14.axb3 Sb4 15.Se4 Dd5 16.Sf3 Tfe8 17.Lxb4 cxb4 18.c4 bxc3 19.bxc3 a5
Ett tag såg det dock ut som om vit kunde få igång bönderna c4 och d4, men då såg Adams till att få tillräckligt motspel med a-bonden.

Världsmästaren Vishy Anand fick som nionde spelare i turnering assistera stormästarna Daniel King, Stephen Gordon och Stuart Conquest i videolivesändningen. Det gjorde han förstås med bravur och man blir mäkta imponerad av inte bara av hans enorma schackförståelse, utan även av vilken koll han har på sina medtävlare. Han hade t.ex. järnkoll på att Short bara vunnit en gång mot Kramnik.

Ställningen efter två ronder (3 poäng för vinst, 1 för remi):

Magnus Carlsen, Vladimir Kramnik och Hikaru Nakamura 4; Michael Adams och Luke McShane 2; Vishy Anand (1 parti), Levon Aronian och David Howell 1; Nigel Short (1 parti) 0 poäng.