torsdag 31 mars 2011

Sista Amberturneringen

TEXT OCH FOTO: JOHAN SIGEMAN


Eftersom årets tävling enligt uppgift skulle bli den 20:e och sista bestämde sig Anil Surender, Johan Berntsen och undertecknad att resa ner till Monaco och besöka Melody Amber. Det var Anil som hade träffat Dirk Jan Ten Geuzendam under Tata Steel Chess Tournament i Wijk aan Zee i januari och fått tipset att nu eller aldrig. Dirk Jan Ten Geuzendam är förresten sedan några år tillbaka TD för Melody Amber.

Monaco är ett litet märkligt land. På strandpromenaden kan man se långa rader med fullständigt orimligt stora och dyra lyxkryssare som ligger i väntan på att de ryska oljemiljardärerna eller möjligen svenska idrottsstjärnorna behagar ta en tur ut på Medelhavet. På gatorna rullar en blandning av vanliga bilar och en osedvanligt stor andel Rolls Royce samt Ferrari. En typisk bild är att två killar i trettioårsåldern sitter i en fet Ferrari med ryska nummerplåtar. Det lilla furstendömet har sina rötter så långt tillbaka som slutet av tolvhundratalet då den förste medlemmen av Garibaldifamiljen lyckades erövra en fästning genom att klä ut sig till en munk och dölja svärdet under manteln. Monaco lär för övrigt komma från det italienska ordet för munk.

Det kändes lyxigt att få lämna det kalla Sverige för att komma ner till solen och värmen i Monaco. Det var kanske inte överdrivet varmt men vi hade i alla fall runt 17 grader och vackert väder under de fyra dagar vi var på plats.

Melody Amber startade alltså redan för 20 år sedan och har nu nått slutet på sin resa. Tävlingen är uppkallad efter mecenaten Joop van Oosteroms yngsta dotter Melody Amber. Dottern är numera konstnärinna och hade en stor utställning av sina tavlor och andra verk i anslutning till spellokalen på det flotta lyxhotellet. Vi köpte ingenting. Sannolikt klarar sig familjen ganska bra ekonomiskt i alla fall.

Joop van Oosterom är för övrigt en av världens starkaste korrspelare eller snarare har varit. Han drabbades för en tid sedan av en stroke och sitter numera i rullstol med svårigheter att röra sig. Han och familjen hade reserverade platser längst fram i spellokalen men det var ganska sällan som någon i familjen fanns på plats under spelet. Det verkade som om Joop van Oosterom inte orkade koncentrera sig särskilt långa perioder. Kanske är det delvis på grund av sjukdomen som han har beslutat sig för att sluta sponsra denna tävling, men det är bara min spekulation. Tyvärr upphör också hans ekonomiska stöd till den tävling som varje år spelas i Holland mellan veteraner och unga stjärnor. Till detta kommer att han inte längre kommer att stödja sin holländska klubb i seriespelet. Det var många som uttryckte sitt beklagande över detta men jag kan inte tycka annat än att alla måste vara djupt tacksamma över att Joop van Oosterom under så många år har givit så mycket till schacket. Själva tävlingen förde en ganska anonym tillvaro i staden. Det var först när man kom in i hotellet som det märktes att det pågick en tävling. Inga affischer eller andra reklamplatser fanns på stan. Det verkar som om Joop van Oosterom har sett detta som lite av en privat tävling som han har låtit arrangera av eget nöje. Inget att säga om, naturligtvis, även om vi blev lite förvånande över att man inte hade försökt slå på trumman lite mera. På plats fanns ju faktiskt inte mindre än tolv absoluta världsstjärnor, varav de sju högst rankade i världen! Inte illa.

Som alla känner till, är Melody Amber uppbyggt på det sättet, att alla spelare möter alla i ett parti snabbschack och ett i blindschack. Varje rond började klockan halv tre med tre partier blindschack och därefter ytterligare tre partier av samma slag. Senare fortsatte dagen med först tre partier snabbschack och därefter ytterligare tre. Alla tolv spelare är alltså inte i gång samtidigt utan det är två olika sittningar.

Atmosfären var mycket avslappnad mellan spelarna. Alltså inte under partierna men däremot mellan ronderna. Tävlingen gäller inte ratingpoäng och det verkar bidra till en lite mer lekfull attityd. Prispengarna däremot uppgår till drygt 200 000 euro sammanlagt så det fanns mycket att spela om.

På hotellet fanns en så kallad hospitality suite med en bar och bord- och soffgrupper. Där satt stora delar av Joop van Oosteroms familj och släkt tillsammans med inbjudna stormästare och andra personer med anknytning till denna värld. Intill låg pressrummet där partierna kunde följas på tv-skärmar. Det var fantastiskt att sitta i detta rum och höra spelare som Kortchnoi (som fyllde 80 år under turneringen), Ljubojevic, Nunn, Smeets, van Wely, Piket och många andra diskutera de pågående partierna under skratt och rop. Så snart ett parti i turneringen var avslutat kom ofta åtminstone den ena spelaren (gissa vem) in i pressrummet för att höra på snacket och ge sin syn på vad som hade hänt. Storartad underhållning på alla sätt!

Detta är inget tävlingsreferat, men det stod ganska tidigt klart att Aronian stod i en klass för sig, inte minst i blindschacket. Visst hade han lite flyt i ett par partier där motståndaren plötsligt satte bort sig men på det stora hela spelade han helt fantastiskt. Magnus kämpade länge för att komma ifatt men han låg hela tiden någon poäng efter. Levon Aronian är en otroligt trevlig och öppen person med en stor nypa självironi. Han pratar gärna med alla som vill och verkar vara mycket omtyckt av de andra spelarna. Anish Giri gjorde sin första och sista Melody Amber 2011. Han hade vissa svårigheter att komma in i tävlingen men gjorde en absolut godkänd insats. Killen utstrålar energi och spelglädje. Han kastar sig in i alla möjliga efteranalyser och växlar snabbt mellan engelska, ryska och holländska. Det är en otrolig talang och det ska bli kul att följa honom i Malmö i juni då han ska försvara sin seger från 2010.

Ljubojevic förtjänar några egna rader. Den före detta världsstjärnan är otroligt energisk och pratsam och håller låda i pressrummet timme efter timme. Han skämtar och skrattar nästan hela tiden, föreslår drag och häcklar alla andra fast med glimten i ögat. Ljubo lär tala sex eller sju språk och det var inte alltid så lätt att hänga med i de olika växlingarna - men alltid underhållande!

Sista kvällen gjorde vi det för alla turister obligatoriska besöket på det stora kasinot. En otrolig vacker byggnad både på insidan och utsidan. Man kunde riktigt föreställa sig James Bond någonstans vid ett roulettbord. Ingen av oss är någon spelare så vi nöjde oss med att äta middag på kasinot och titta på alla märkliga människor som flockades runt spelborden.

På det hela taget en väldigt lyckad resa till ett märkligt litet land med en fantastisk schackturnering!


Anil Surender och Johan Berntsen.


Levon Aronian och Ljubomir Ljubojevic.


Boris Gelfand och Hikaru Nakamura i efteranalys.


Magnus Carlsen analyserar.




* * * * *

I måndags publicerade jag två frågor från Lennart Karlsson om hur man gick till väga tekniskt med blindschacket i Amberturneringen. Anil Surender har svaret på frågorna:
Spelarna ser bara ett tomt bräde. När motståndaren har gjort sitt drag, lyses två rutor upp hos spelaren (den ruta varifrån pjäsen flyttats och dit den går). Detta sker bara under cirka 5 sekunder, sedan släcks det ned igen. Notation finns INTE att tillgå. Det gäller alltså att sitta vid brädet och vara beredd då draget kommer. För att göra sitt eget drag, klickar man på den ruta varifrån pjäsen går och den ruta till vilken den flyttas. Till sist måste man trycka ”bekräfta” för att draget verkligen ska göras. Då lyses motståndarens bräde upp på det sätt jag beskrev tidigare.

(Ibland vill en spelare gå på toaletten under partiet. Då måste en domare eskortera denne bort till toaletten, så att spelaren inte råkar få syn på ett demobräde/tv-skärm på vägen.)

* * * * *

Med förlusten igår försatte Nils Grandelius definitivt chansen att komma bland de 23 främsta i EM i Aix-les-Bains med kvalifikation till världscupen. Tre ronder återstår.