torsdag 6 augusti 2009

Ett besvärligt slutspel

Arctic Chess Challenge i Tromsö – återkommer till tredje rondens parti mellan Emanuel Berg och Monika Socko. I tidsnöd gick Emanuel ur en dragupprepning och hamnade småningom i en förlorad ställning. Men det var ett komplicerat slutspel och det begicks misstag från båda parter i den andra och slutgiltiga ömsesidiga tidsnöden.

Förre förbundskaptenen Bengt Hammar följde också partiet i direktsändning och skickade mig ett mejl från vilket jag citerar:
Har du möjligen hört denna klassiska sentens: "Han hade kvalitet, bonde och slutspelsbok över så jag var chanslös"? Jaså inte. Citatet kommer från Leif Ögaard i Glücksburg 1977 då han torskade mot Axel Ornstein i 6-nationers, som vi för övrigt vann i stor stil. I går, liksom föregående dagar, följde jag partierna från Norge på din live-länk och såg Emanuel Berg enkelt rädda just Ögaards förlorade slutspel! How come?? Kanske saknades slutspelsboken eller lär sig folk (stormästare) inte sånt här längre? Det känns extra trevligt att jag i min tidigare veckospalt i Folkbladet-Östgöten redan 1967 visade hur svart vinner i följande ställning:


Med anledning av partiet Duras-Rubinstein och en del andra hade man t.o.m. formulerat regler om just detta intressanta slutspel. En av dom är att om vi flyttar vits kung till e1 och svarts torn till e4 så förlorar Kf1 medan andra kungsdrag ger remi. Och om vi flyttar kungar och torn två steg åt vänster: Kd1 ger remi och andra drag torskar. Numera gäller kanske inte de gamla reglerna längre, många teoretiska slutspel har ju omvärderats. Hur det är med detta i datorernas tidevarv vet jag inte men vore tacksam för att bli rättad om jag har fel. I varje fall är det här vad jag på senare år har lärt ut bl.a. på Barbados, där jag tränar både herr- och damlandslag sedan ett par år tillbaka.
På väg hem från lunch i går diskuterade jag slutspelet med torn och kantbonde mot löpare med Stellan Brynell. Han förklarade att han för sin del inte hade lyckats formulera klara regler för vinstföringen. Numera kan man få den korrekta lösningen i Nalimovs slutspelbas, men inte ens med facit i hand blir det här så mycket enklare.

I följande ställning var Socko som svart vid draget.


I Batsford Chess Endings (Batsford1993) av Speelman, Tisdall och Wade finns ett par allmänna regler. En går ut på att man ska vara försiktig med att avancera alltför snabbt med kantbonden; övriga pjäser måste vara optimalt placerade innan bonden kan ta ett steg. En annan är att när kungen ställer sig i hörnet för att stoppa bonden måste den kunna ha löparen på fältet sidan om med pattmöjligheter. Om det varit en vitfältslöpare hade läget varit helt hopplöst.

Nalimovs slutspelsbas ger vägen till matt i partiställningen ovan. Med bästa drag från båda parter blir det så här: 99...Te2 100.Lc5 Td2 101.La7 Td8 102.Lb6 Td7 103.La5 Kg4 104.Lc3 Td5 105.Lb4 h3 106.Lc3 Tc5 107.Ld4 Tc1+ 108.Lg1 Td1 109.Kh2 Td2+ 110.Kh1 Kg3 111.Lc5 h2 112.Ld6+ Kh3 och vi ser konturerna av mattsättningen.

I partiet spelade Socko 99…Kg3 och sedan var det enligt slutspelsbasen remi hela vägen: 100.Le5+ Kh3 101.Kg1 Tg2+ 102.Kf1 Tg5 103.Lc7 Tg6 104.Lb8 Tg7 105.Ld6 Kg4 106.Kg1 Td7 107.Le5 Kf3 108.Kh2 Td1 109.Lc7 h3 110.Le5 Td2+ 111.Kh1 Tc2 112.Ld6 Kg4 113.Le5 h2 114.Lxh2 Tc1+ 115.Kg2 Tc2+ 116.Kh1 Kf3 117.Lg1 Tc1 118.Kh2 Tc6 119.Kh1 Th6+ 120.Lh2 Th5 121.Kg1 Td5 122.Kh1 Kf2 123.Lg1+ Kf1 124.Lh2 Tg5 125.Lf4 Tg1+ 126.Kh2 Tg2+ 127.Kh1 Tg1+ 128.Kh2 Tg4 129.Lg3 Tg6 130.Le5 Kf2 131.Ld4+ Kf3 132.Kh1 Tg4 133.Lg1 Kg3 134.Lh2+ Kh3 remi